2009-03-26
Nu har jag mod att berätta.
Det var i lördags.
10:35 ringde mamma mig. Jag hade precis bytt om och skulle iväg och jobba.
När jag svarade hörde jag att mamma hade gråten i halsen och jag kunde inte tänka.
När mamma sen sa att de hade varit på sjukhuset hela natten och att moderkakan hade
spruckit och därigenom hade bebisarna inte fått något syre och dött.
Älskade älskade änglar. Theo och Nova, ni hann inte ens andas frisk luft.
Jag fick reda på det, grät en timme. Pappa ringe till jobbet och sa att
jag inte kunde jobba. Dom förstod. Hela dagen var hel depp. Ingenting var kul.
I skolan har jag försökt hålla humöret uppe. Men de har fan inte varit lätt asså..
Men jaa, nu vet ni.
Det var i lördags.
10:35 ringde mamma mig. Jag hade precis bytt om och skulle iväg och jobba.
När jag svarade hörde jag att mamma hade gråten i halsen och jag kunde inte tänka.
När mamma sen sa att de hade varit på sjukhuset hela natten och att moderkakan hade
spruckit och därigenom hade bebisarna inte fått något syre och dött.
Älskade älskade änglar. Theo och Nova, ni hann inte ens andas frisk luft.
Jag fick reda på det, grät en timme. Pappa ringe till jobbet och sa att
jag inte kunde jobba. Dom förstod. Hela dagen var hel depp. Ingenting var kul.
I skolan har jag försökt hålla humöret uppe. Men de har fan inte varit lätt asså..
Men jaa, nu vet ni.
Kommentarer
Trackback